Fan vad skönt det känns nu.
Jag har äntligen hittat någon som gillar Harry Potter av mina kompisar, (som inte bor på andra sidan Sverige) och den personen är Sara från min klass.

Vi ska se den på lördag, på min födelsedag.
Även fast jag fyller 17 så kan man väl ändå aldrig bli för gammal för Harry Potter.
Och jag är medveten om att det där lät helt fel.
Men jag menar filmerna såklart, och böckerna... som jag fortfarande inte läst om.
Och sista boken har jag inte läst alls, men jag får bli överraskad när jag ser filmen istället.

Måste ju såklart ha ett Harry Potter - maraton dagen innan, som är min namnsdag för mitt mellannamn.
Nej, det känns som om jag inte ska fylla år, känns som om jag har stannat i tiden eller nåt.
Eller så har jag helt enkelt vuxit upp och insett att födelsedagar var mycket roligare när man var liten.

Oh well, ska äta middag nu.